Ny humorfilm med Henrik Dorsin

I Ulf Malmros och Jaana Fomins senaste film ”Flykten till framtiden” får vi resa i tiden från 1973 till framtiden – vår nutid 2016. Här bäddas vi in i 70-talets bruna värld med tidsenlig kostym, dialog och scenografi.

Huvudkaraktären Svante (Elias Palin) är 22 år, jobbar i skivaffär, har pudelfrisyr och utsvängda jeans. Hans chef, Bengan (Henrik Dorsin), är en egenkär, inkonsekvent fullblodsproggare som röker på och spelar tvärflöjt.

Lider av en hjärtsjukdom

Svante lider av en hjärtsjukdom och orkar inte umgås med sina vänner. En dag får han beskedet att läkarna inte kan rädda hjärtat och att hans dagar är räknade. Han bryter ihop mitt på tunnelbaneperrongen samtidigt som ett nutida tunnelbanetåg sveper in på stationen. Vilsen och nyfiken kliver han in på tåget och resan som väntar lämnar honom inte oberörd. Turen tar honom till vår moderna nutid och här möter han Elsa (Victoria Dyrstad) som han snabbt fattar tycke för.

Svantes hjärtproblem är det som driver filmen framåt, tillsammans med Elsa kommer de på ett sätt att laga Svantes trasiga hjärta. Framtidens teknik vilar på svaret, deadlinen till operation är 2016. Det enda som behövs är mera pengar. Planen blir att resa tillbaka i tiden och skaffa fram pengar och där kommer Bengan in i handlingen. Frågan är bara om de ska få denna starka idealist att bli kapitalist för Svantes skull? Tillsammans dundrar trion fram och tillbaka på resorna för att hinna rädda hjärtat innan tiden hinner ifatt.

Kontrasterna mellan den rökiga skivaffären på 70-talet med dammiga vinylskivor och psykedeliska affischer från olika spelningar och det högteknologiska vardagsbestyret i nutidens Stockholm skapar dynamik och humoristisk tvist. 2016 har skivaffären förvandlats till tatueringstudio, den rivningsfärdiga lägenheten har blivit bostadsrätt och de gröna tunnelbanevagnarna har blivit högteknologiskt blå. Rökning är i allmänhet förbjudet och hemmafruar är avskaffade. Det är dock inte lika många ögonbryn som höjs när en nutida karaktär besöker 1973. Den komiska behållningen utgörs också av Bengans kluriga kommentarer om dagens moderniteter som Iphone vilket han liknar vid en Walkie-talkie som kan framkalla diabilder på sekunden.

Associationer till “Tillbaka till framtiden”

Sång och musik i filmen har Jimmy Lagnefors skrivit och det skapar verkligen rätt 70-talsanda.

Titeln på filmen ger direkta associationer till ”Tillbaka till framtiden” och Ulf Malmros film skulle kunna klassas som en svensk motsvarighet till Robert Zemeckis och Steven Spielbergs klassiker från 1985.

Filmer med tidsresande som handling är populära och de är svåra att få riktigt trovärdiga. Kruxet kommer in när något ändras i det förflutna. I ”Tillbaka till framtiden” fick vi lära oss att en människa inte kan födas om inte föräldrarna träffats och så vidare.

Skillnaden mellan klassikerfilmen från 1985 och denna svenska motsvarighet är att tidsresan sker i en flygande bil i den första medan i den senare transporteras vi tryggt fram och tillbaka på spåret.

Genomgående kan man säga att det blir fler fniss är gapskratt. Det är något svårt att hänga med i turerna men huvudkaraktärernas samspel räddar upp helheten.

Filmen hade premiär den 11 november 2016 och är ungefär 1 timme och 40 minuter lång. En helt klart sevärd film för den som gillar svenska komedier.

flykten_till_framtiden